Reparation av Taylor akustisk gitarr.

 

 

Den här gitarren, en alldeles ny Taylor, hade skadats vid transport och kom in till mig med brutet huvud

 
och med en stor spricka i sargen.
Vid en första koll så såg inte skadorna så allvarliga ut, men när jag släppte på muttern till stödstången och plockade bort sadeln så visade det sig att huvudet var helt brutet och att det var i stort sett bara muttern till stödsången som höll ihop huvud och hals.

När jag plockat loss huvudet från halsen var det dags att fundera ut hur jag på bästa vis skulle kunna limma ihop delarna igen. Jag var tvungen att limma ihop huvudet i omgångar då det var svårt att få ihop det på ett snyggt sätt i en enda limning.

Jag började med att limma ihop en spricka som gick längs baksidan på huvudet och upp mot stänskruvarna.

Efter det limmade jag fast den lösa flisan som kan ses liggandes på halsen på bilden nedan.

Limning av sprickan på baskidan av huvudet.
När de små skadorna var lagade så var det dags att sammanfoga huvud och hals. Det visade sig vara lite småknepigt att få bitarna att ligga i press vid limningen. Detta löste jag genom att tillverka en speciellt anpassad tving som skulle kunna pressa ihop bitarna på önskat vis.
Efter limningen var det dags att förbereda för lackering. Jag slipade ytan jämn så att inte limskarven skulle kännas.

Lackering är alltid en knepig bit i sig att få till. Man vill ju gärna att det ska bli så likt som möjligt både nyansmässigt och till ytans utseende.

Här nedan är ny lack med rätt färgnyans aplicerad. Som synes är ytan blank jämfört med halsens annars sidenmata yta. Ett par lager med en matt lack och den här skadan är fixad.

När halsen var klar så var det sargens tur att bli reparerad. Här pressar jag försiktigt ihop sprickan samtidigt som jag försöker få sidorna att ligga så jämnt i höjd med varandra som möjligt.
Hur man än bär sig åt så är det väldigt svårt att få sidorna helt i samma höjd utan att skarven känns. Detta tänkte jag att jag lätt skulle fixa genom att putsa försiktigt med ett fint slippapper. Det visade sig bli mycket besvärligare än vad jag trott från början. Lacken var så tunn att jag vid limfogen gick igenom och fick börja bättringslacka. Det var inte heller så enkelt som jag hoppats på då det var näst intill omöjligt att få det osynligt. Jag bestämde mig då för att lackera en större yta så att skadan lättare skulle gå att gömma.
Det visade sig vara ett klokt beslut då det efter lackeringen knappt går att se att det hänt något med gitarren.
Det enda som påminner om sprickan i sargen är förstärkningarna på insidan som jag för säkerhets skull limmade dit så att sprickan inte ska gå isär igen.
Nu återstår bara att monteringen av alla delar som togs bort innan reparationen.

Inte helt osynlig skada....men bra nära. Vet du om det så ser du det annars lägger du knappt märke till det.
Några närbilder på sargen med.
Gitarren i fullt återställt skick. Nu är det bara att spela och vara glad =)

tillbaka